Vet ni att jag lyckats skaffa migrän i loppet av de senaste åren? Sen lågstadiet har jag alltid hatat alla migräntjejer. Jag kan inte vara med på gympan idag, jag har migräään. Lise får gå hem tidigt i dag, hon har migrään. Bläh. Och nu är jag en sån. Fast på högskolan kan man inte bara ta sitt pick och pack och åka hem varje gång. Plus att, med dunkande huvud och illamående, är det inte så kul med en och en halv timmes resande före man äntligen kan lägga sig i ett mörkt sovrum. Illa. Inte hjälper det med alvedon heller. Och tydligen blir man typ drogad av migränmedicin. Kul.
Om jag sovit dåligt någon natt. Om jag är arg. Om jag är stressad. Om jag är ledsen. Jupp, då blir jag en zoombie fram tills jag får sova några timmar. Dunkdunkdunk. Jag kan inte fokusera på något annat än att det gör så jävla ont. Man blir egoistisk av migrän. Jag skiter i hur din dag varit, jag måste sova säger jag nästan. Fast bara nästan.

Nu hade jag min kära migrän igår, så nu kan jag hoppas på någon vecka till nästa gång. wiho!