Jag var på väg till en arbetsintervju i morse. Börjar gå ifrån Odenplan, går förbi en man som går åt andra hållet. Han ler och jag ler tillbaka. Gud vad trevliga alla är på Odenplan! tänker jag och går vidare - lite gladare än innan. Efter tio minuter hittar jag byggnaden vart intervjun ska hållas. Jag dricker lite vatten, stänger av ljudet på mobilen och börjar gå mot ingångsdörren. Hej! hör jag bak mig. Det är snälla mannen! Han vände alltså och följde efter mig i tio minuter. Jag byter namn på honom. Nu är han läskiga mannen istället.

Jag: Ja.. Hej?

Han: Jag såg dig förut. Måste säga att du är oerhört (konstpaus) ... sexig. (Vad fan hände med söt? eller vacker?)

Jag: Jaha. Ähm, tack.

Han: Skulle du vilja ses någon gång kanske?

Jag: Nej, tyvärr. Jag är förlovad. (Pekar även på ringen, haha!)

Han: Det är jag med. (!!!)

Jag: Jaha.. (Börjar backa och småröra mig mot ingången. Numera heter han äckliga mannen.)

Han: Du kan inte tänka dig att ha lite busigt, sådär vid sidan om?

Herregud! Hände det här på riktigt?! Bara i Stockholm sådant sker, bara i Stockholm.