Ofta glömmer jag vem som vet bäst. Vet bäst om mig, vad som är rätt för mig, vad som är viktigt för mig. Vet bäst hur jag känner, vet bäst hur jag är och har varit. För det är ingen som vet et bättre än jag. Ingen! Och jag måste sluta glömma det. Jag ska sluta tro på det negativa jag får höra. Vissa kommentarer jag har fått höra hela livet - de behöver inte vara sanna bara för att någon säger så. Inte alls. Det känns så skönt att inse det nu. Felet behöver inte ligga hos mig. Nej. Jag ska rycka upp mig, sluta känna mig sårad och tänka lite på mig själv. Tycka om mig själv. Lita på mig själv. Tror det här är bra. Mm.