Hej vänner.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Händelserna i Norge har påverkat mig så mycket, mitt hjärta blöder för alla ungdomar och deras anhöriga. Det är overkligt, så grymt och vidrigt att man nästan inte kan tänka på det. Men jag kan inte låta bli. Ord räcker för en gångs skull inte till och då vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Just orden brukar jag ju hitta.
Det känns otroligt skönt att vi ska åka hem imorgon, till Trondheim. På kvällen ska vi gå i fackeltåg och jag ska krama min familj och alla vänner. Just nu känns allt så tungt, särskilt då min kära kära pappa skulle fyllt år imorgon med. Jag ska köpa blommor och åka till hans grav för att uppdatera honom lite, åtminstone.
Nä sköt om er allihopa. Livet är så ömtåligt!
Kommentarer
Trackback
