Alltså ni måste förstå hur nära jag var att dö idag. Av hjärtstans. Jag gick upp imorse, utan att veta att idag skulle bli dagen. Dagen jag såg världens största spindel. Jag åt frukost, gjorde mig i ordning. Gick in i sovrummet och väckte Calle med en massa pussar. Han gick upp med mig för att säga hejdå. Jag går in i sovrummet igen för att titta i spegeln. Där. Då. Shit shit shit. Den var så stor. Så svart. Så lång. Med tjocka, riktiga ben. Jag svär, den var lika stor som min hand. Min hand är inte stor, men i spindelmått är den gigantisk. Jag skrek. Calle skrek. Tillslut åkte dammsugaren fram och spindeln hade ingen chans. Vi sög in en massa annat också, så att den skulle dö. Men tänk, tänk om den lever? Och kommer ut igen? Alltsåå. Nej fyfan. Spindeln med stor S. Den har förföljt mig idag. Rysningar på jobbet flera gånger i timmen. Och jag blev arg på Calle för att han inte var hemma innan mig. Men jag vågade mig in ändå. Och nu sitter jag kvar med en helt nyväckt rädsla. För Spindelns familj. Hjälp.

Vad jag älskar mitt Stockholm! Idag har jag bland annat agerat turist tillsammans med en gammal klasskompis som har flyttat hit. Vi gick via Medis och Slussen till Gamla Stan där jag faktiskt tappade bort min väska i fem minuter. Inte okey. Efter en fika strosade vi runt lite vid slottet och gick vidare in till city. Efter en till fika och lite mer strosande var det dags för mig att åka hem. Jag måste ju ladda lite inför jobbet imorgon! Sjukt spännande detta hörni.

Og til mine nordmenn: Ingeborg har bodd her en uke, og har allerede bestemt flere besök av venner! Ei kommer allerede neste uke! Så kom igjen nå da, kom hiiit. Komsi komsi. Utnytt studenttilvärelsen og opplev nordens hovedstad gratis! Oj, jeg burde bli reiseselger eller noe. Men ja, dere er velkommen når som helst, det vet dere alle mann. (Plusspoeng til Marthe for bestilt billett).

Calle försov oss imorse. Förstår ni? Han gjorde så att vi försov oss. He he. Så då var det bara att hoppa i kläderna och åka. Skitdålig start på dagen ju! Jag är a l d r i g sen förstår ni. Aldrig! Jag hatar det, blir illamående och vill bara dö. Det var inte så farligt idag, men ändå. Usch.

Jag och min kille är inte vana att ha flera dagar i rad där vi typ inte ses alls. Visst, vi sover ihop, men der räknas typ inte. Då sover man ju! Så ikväll har vi tänkt mysa ihjäl oss. Började med en (jäkla stor) glass i Gamla Stan idag. Så skönt att kunna åka in till stan en snabbis! Hur som helst, nu blir det god middag och en kväll i hans armar. Underbara armar that is.

Ofta glömmer jag vem som vet bäst. Vet bäst om mig, vad som är rätt för mig, vad som är viktigt för mig. Vet bäst hur jag känner, vet bäst hur jag är och har varit. För det är ingen som vet et bättre än jag. Ingen! Och jag måste sluta glömma det. Jag ska sluta tro på det negativa jag får höra. Vissa kommentarer jag har fått höra hela livet - de behöver inte vara sanna bara för att någon säger så. Inte alls. Det känns så skönt att inse det nu. Felet behöver inte ligga hos mig. Nej. Jag ska rycka upp mig, sluta känna mig sårad och tänka lite på mig själv. Tycka om mig själv. Lita på mig själv. Tror det här är bra. Mm.

Min favoritlykta från Hemtex gör vardagsrummet sådär extra mysigt om kvällarna.


Ett nyckelskåp! Det ska få hänga på väggen snart. Och bilden ska bytas till svartvit.


Så ser hallen ut än så länge. Skostativ ska fixas, och såklart min fotovägg!

En lång dag idag! Intervju med marknadschef och VD, efterföljande språktest och sen möte i banken med min kille. Och det är 100 grader där ute. Men vet ni? Jobbet är mitt om jag klarar språkprovet! Får veta på tisdag. Jag kommer att DÖ av garv om jag inte klarar provet. Det var på norska!

Den där killen. Han gör så att jag kan andas. Han är den som ger mig energi, ork och liv. Den som ger mig skratt, tårar och känslostormar. Han överraskar mig ständigt. Jag tror han är superman egentligen. Han orkar med mina dåliga dagar. Mitt växlande humör och mina tjejiga stunder. Med ett sådant tålamod jag inte trodde fanns. Dessutom är han en fixare. En sån som tar tag i grejer. Han är så rolig också. Generös. Kärleksfull. Gosig. Trogen. Stark.
Min vardagshjälte. Mitt allt.

Jag har varit "stockholmare" i två år drygt. Idag är första gången jag tvättar kläder. Haha. Vet att detta låter äckligt drygt, men jag förstår inte att tvättstugor är norm här. Det är nummer ett på listan "vad jag saknar med Norge". Tvättmaskiner i hemmet! En vacker dag ska vi skaffa en egen. Just nu är det dåligt med plats. Som i typ alla badrum här. Okej, nog klagande. Det går bra tror jag! Min första tvätt ligger i torktumlaren och tvätt nummer två är i maskinen. Opraktiskt det här va? Att springa ner tre våningar, över gatan och in till grannhuset två gånger om timmen i fyra timmar. Oj, jag var visst inte klar med klagandet. Men nu är jag det! Jag fotade. Jag fotar allt nu.






Rengör alltid filtret efter användning. Viktigt det där, man kan ju mördas för mindre.


Förlåt. Jag tröttnar inte på att fota dessa stackars rosor.

I Sverige måste man prata "british-english" när man går i skolan! Lär ständigt fascinerande grejer om detta land.