Helgen på landet var trevlig. Midsommarafton fylldes med sång, snaps, en massa mat, midsommarstång med obligatorisk dans, vin, öl och en hel del skratt på det. Dagen efter blev lugnare, vilket var skönt för de flesta. Fint hade jag det med vänner jag uppskattar.


Martins familjs stugor. Alldeles perkfekt precis vid havet.


Jag älskar min nya klänning. Kommer bo i den framöver!


Killarna hjälpte till.


Sen blev det en riktig svensk lunch med färskpotatis, sill och köttbullar.


"Det här är livet" var nog en välanvänd mening denna helg.


Vi gjorde en egen midsommarstång!


Det blev några dopp för killarna. Iiiiiskallt tydligen.


Så koola att de var tvungna agera lite Baywatch ;)


Vi hade underhållning där på klipporna. Senare på kvällen kom även Miranda, så sällskåpet var komplett.


Det här är livet.


Det här också.


Martin spelade massor.


Så härligt.


Sommar. Det här är livet.


Små grodorna såklart!


Vi hängde vid vattnet även på kvällen. Det här är livet.

Några bilder från midsommarafton alltså. Herregud så många kort jag tog. Kameran fick vila lite de resterande dagarna, men det var kanske bara tur. Några till kommer jag dock bjuda på sen. Tjohej.

Återkommer med bilder från fina helgen. Tyvärr blev den lite förstörd för min del då myggbetten togs till en ny nivå. Efter fredagskvällen kliade, sved och brann hela kroppen. Hela tiden. Och jag har haft min del av myggbett tidigare. Men detta var illa. Sen blev de såklart sådär charmigt jättestora. Allergisk reaktion. Kul. Det första jag gjorde när vi kom hem idag var att duscha länge i typ isvatten. Det lugnade ner kroppen lite! Men nu är kliandet tillbaka. Hoppas det är borta imorgon.
Och just det. Jag och Calle började räkna mina bett. Bara på kul. Vi slutade räkna efter benen dock. 67-56 (!) till det vänstra.

Som jag sa, en heldag i solen! Mötte upp underbara Maria vid Kristineberg. Hon visade mig ett av Stockholms smultronställen. Jättevackert var det! Där hittar ni nog mig flera gånger i sommar. Gissa om det var roligt att se Maria igen? Vi har inte setts på riktigt sen i januari då vår etnologikurs tog slut! Väldigt mycket att prata om då, kan ni tro. Vi lovade att det inte skulle bli lika länge tills nästa gång.

Ja. Igår var vi lite busiga, min kille och jag. Som så många gånger förut kom solen fram först på kvällen. Värdelöst. Vi hade längtat efter en myskväll under filten. Men ni vet ju hur det är, man får dåligt samvete når den där ljusa cirkeln är framme och man är inomhus. Så vi.. Alltså. Vi rullade ner persiennerna. Haha ja. Så låtsades vi att det inte alls var soligt och varmt ute. Funkade hur bra som helst. Som kompensation lovar jag att vara ute i solen i heela dag!

Suck.

Igår eftermiddag:


Idag: Inte ens värt att fota.
Vi ska baka bröllopstårta i alla fall. Och titta i stan på Love Stockholm om det inte regnar. Nästan lika bra som att bada. Nästan.

Dagens tillstånd: Sommarglad(kan man vara det? Äh. Sådär glad man är på somrarna iaf).
Dagens planer: Nu är det bara att invänta en svettig pingispojke och titta på nya True Blood.
Dagens önskan: Att tiden ska gå lite snabbare. Nu vill jag hem till Trondheim.
Dagens vill ha: Bläck i skrivaren.
Dagens låt: Hanson – Mmmbop. Den stannar kvar där uppe. Tack Louise.
Dagens nyhet: Att Spanien förlorade idag. Icke bra.
Dagens stressmoment: Diverse måsta-göras-grejer som gäller flytt.
Dagens nedräkning: Mycket att välja på. Bröllop och utgång på lördag!
Dagens borde: Beställa bläck till skrivaren. Har varit dagens borde i över en månad nu. Det går fort med mig.
Dagens irritationsmoment: Att min bok snart är slut. Och jag har ingen ny! Kris.
Dagens bästa: Att promenera runt i Årsta med Louise i solen.
Dagens fundering: Om alla kommer finnas hemma mellan 30 juni och 16 juli?
Dagens beroende: Vampire Diarys. Men nu har vi sett allting. Abstinens!

Vuvuzelas verkar vara veckans snackis. Ni vet, "blåsinstrumenten" delar av publiken under VM har. Folk har klagat på ljudet, media har skrivit metervis om problemet osv. Nu verkar däremot modet vara att tycka om vuvuzelas. Det är ju kultur! är ett populärt argument. Skärp er svenskar, ni måste tolerera andra sätt att vara på. Men det går inte hem hos mig alltså. Haha jag blir så jäkla provocerad. Om det är kultur eller inte bryr jag mig ärlig talat inte om. Faktum är att det är extremt störigt för publik, kommentatorer, spelare och tittare. Att det låter som att världens största getingsvärm är i mitt vardagsrum är inte trevligt någon stans. Att jag har svårt att höra vad kommentatorerna säger är inte roligt. Att spelarna inte kan kommunicera med varandra är oacceptabelt. Det samma gäller domarna. Nej, det handlar faktiskt inte om att tolerera andras kultur. Det handlar om att miljontals människor har sätt fram emot denna månad i fyra år, och att upplevelsen försämras. Märker ni hur provocerad jag blir? Calle sa igår att jag måste lugna ner mig innan jag blir lika galen som Spencer i the Hills. Haha. Det är inte långt ifrån sanningen.
Jag förstår att det är försent att förbjuda vuvuzela nu. Men jag vill fortfarande ha rätt till att tycka de är onödigt störiga. Och det utan att bli kallad intolerant och dömande. Snälla, gör det inte till en fråga om rättigheter eller ras. Det tror jag verkligem inte flertalet av "motståndarna" gör, så gör inte det ni heller.
Räknar till tio.

Efter en titt på Louise och Marins nya lägenhet igår (det blir så bra där i Årsta!) åkte vi till Medis för att se Martins nya bands första spelning. Först hade Lou, Mirre och jag lite tjejtid med middag innan Calle och Henric ankom baren. Vi skålade i vin och öl medan vi smådansade till bandet. De var skitduktiga! Riktigt imponerade var vi nog alla. Redan vid halv elva började vi dra oss hemåt. Men gamla goda SL gjorde så att det tok sin lilla tid. Äh, det gjorde inget. Grym helg, hur som helst!

Jag har tänkt på något.
Vi skriver alla samma rubriker i livets tidning.
Kanske har vi tagit studenten eller fått ett nytt jobb. Kanske kom vi in på drömutbildningen eller fick en ny partner. Man blir sambos, gifter sig och får barn. I vilken ordning allt kommer är inte så viktigt. Men vi ska väl alla åt samma håll när allt kommer till allt. Till tidningens andra halvdel. Där våra rubriker blir lugnare och mer harmoniska. Det handlar om Leos femårsdag och Leahs första steg, vad vet jag. Huset har man redan så nu drömmer man om en stuga vid vattnet. Man stressar inte upp sig för det minsta lilla längre. Rubrikerna dyker upp allt mer sällan. Det kanske blir en och annan notis istället.
Sen. Mot slutet av tidningen alltså. Där måste det väl komma ett jädrans reportage, eller hur?